Liiiten med växlande humör..
Ja, det må jag säga, 2 sekunder innan den här bilden skrattade hon och var glad. Likaså idag när vi möte upp mammorna för promenad. Hela vägen dit och när vi fikade och babblade var hon glad. Sedan skrek Elis, ett utav barnen som var med som en visselpipa, Bianca stannade upp i sitt tuggande på min hand och la underläppen över överläppen och sen började hon gråta som bara den.. Sedan var det lite den melodin på dagen. Sålänge man var i mammas trygga famn så var det frid och fröjd, men hon kan bli så rädd för nya människor eller människor som kommer för nära fort och tjoar. Det är verkligen som någon tryckte på en knapp för 2 veckor sedan och modiga lilla Bianca försvann. Jag tror hennes lilla värld blivit stor snabbt och att hon behöver lite tid nära oss att lära känna och acceptera den. Självklart ska hon förstå att de flesta människor runtkring mamma är snälla;)
Nu ska jag göra mitt bästa att faktiskt försöka sova.. Vad är problemet... Det blir iallafall lättare UTAN min kära telefon som jag brukar lilla i sängen och surfa med.. Fy, på semestern åker telefoner och datorer ner i lådan för en vecka.. Bort med stress, och njuta ska vi göra.
Godnattkram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar