Börjar med det sistnämnda.. Vart tog min solstråle vägen? Jag gissar att fröken bestämt sig att hon minsann ska få vara med och bestämma en liiiten skvätt över sitt liv.. Tar man tex ett gäng spagettikladd ur hennes hand för att dessa inte ska tryckas in i lilla munnen samtidigt så sätter man käppar i hjulet på den unge damen.. Det blir sådana tjut att alla grannar hör, hon kastar sitt huvud hit och dit och vrålar rätt ut.. Jag hade inte tänkt ta en fight med dessa spagettistrån.. nope hade bara tänkt hjälpa att fördela en middag i mer än en tugga men icke! Ok, så jag lyfter ur henne ur matstolen och försöker tala lugnande med barnet som nu sätter i halsen och skriker värre. Jag håller fram vatten och säger "såååå Bianca drick vatten nu" till sist så har humöret ljusnat och vi kan fortsätta måltiden. Om hon tex vispar till mig eller drar mig i håret varpå hon får ett NEJ! Då blir det jobbigt. Hon måste få ett bestämt budskap och då kan jag inte lyfta upp henne utan får vänta ut stormen, vad jag måste göra är att fånga hennes huvud innan det når marken efter att hon slängt sig mot golvet, sedan får hon vråla ut sin ilska ett tag men jag vet helt ärligt egentligen inte hur jag ska tackla det hela.. Är inte alls van men gissar att det har att göra med någon form av "frigörelse", hon testar .. Lilla B har alltid haft en tuff och bestämd karaktär och det tycker jag är bra.värdefulla egenskaper som hon kommer ha nytta av i livet men som sagt nu måste man sätta en gräns någonstans men vaaaart?
Vi flydde storstan mot skärgården och landet jag och min lilla plutt, vi njöt av kusinbus, mormors-mys , good mat, årets första grill ngn öl och bara njut i solen. Imorgon back to reality, jag har en heel del att ta itu med, jag måste ta tjuren vid hornen innan min klump i magen blir värre.
