Jag är idag i vecka 31+5, graviditetsvecka 32 och går in i vecka 33 om 2 dar. Jag har väll rapporterat lite om hur jag mått. Som man ska, illamående från vecka 7 till 12-13, oförskämt bra o lyckligt från vecka 17 då jag började känna sprattel o mys från lilla bebiskorven. Sen började jag plugga heltid på distans samtidigt som jag jobbade mkt och ville ha tid o träffa familj samt fixa inför kommande lilla livets hemkomst.. Gick in i väggen och blev hormoniell, har varit deppig upp och ner nu sista tiden vilket har varit jobbigt! Gråter om vart annat och orkar istället inte ta tag i ngt, känns som om kroppen börjat förfalla nu sista månaden,:S Jag flåsar så fort jag går i trappor, har inga muskler alls, krampar i vader o ben, ryggen gör ont.. fogarna knakar, magen växer, mörka ringar under ögonen pga att jag inte kan sova alls bra nu på sistonde, bebis har det trångt därinne och sparkar o har sig hela tiden, på sida kan jag absolut inte ligga då säger skrutten ifrån direkt, helt på rygg med 1 kudde går ju inte för då ligger bebis o flyter ut o trycker in mina inälvor, halvsitande ställning med extra kudde bakom huvudet och 2 mindre på varje sida så jag ligger som fastkilad.. Barnmorskan säger att "kroppen är fantastisk, den har redan börjat vänja dig vid anpassad sömn..." mmhmm.
Positivt är att jag blivit beviljad hel havandeskapspenning from 1 december, då kommer jag ha lite tid att fixa hemma och pyssla, städa, sortera, plocka och dona. "barnrummet" är inte alls färdigt! Bebiskläder ska tvättas, garderober städas ur, källaren städas och rensas, saker ska säljas pengar måste in, ekonomin ser för tråkig ut och det kommer att bli tufft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar