Vilket team vi blivit.. ;) Hon får ju dras med sin kära mor och det känns som hon börjat förstå mig och jag henne.. haha Det är mycket jag och hon hela tiden, jag skulle inte ha det på något annat sätt heller känner jag just nu. Alla bitar har fallit på plats i föräldrapuzzlet. Min kropp har vant sig vis avbruten sömn, mina mukkler i armar och rygg börjar hantera bebiskonkande ganska bra utan att protestera alltför vilt, skulle vara svanken då den vil gå av på mitten ibland, eller jag vill gå av på mitten ibland rättare sagt.
Jag vaknade imorse med en hemsk halssveda, när jag svalde kändes den misstänkt svullen halsen, lite öm i muskler skvallrar om att jag kanske åkt på någon förkylning ändå:( Det suraste var att jag skulle ha premiär tränat idag, på Friskis o allt med min Zohe, den energin lyckades jag inte hitta idag och det gjorde mig så deppad att jag tvingade ut mig och Bianca på en promenad från G-stan tiill skanstull, trots frossa-känsla. Jag valde stan och inte skogen för att jag behöver komma ut bland folk. Sprang på den bästa chefen jag haft faktiskt, någonsin, Camilla förutom att vara en bra chef är hon en härlig människa så det var jättekul o se henne!
I ringen centrum sprang jag in och köpte helfabrikat... Jajjamensan, är man inte frisk och kry men tar hand om liten tös och vill ha något snabbt i magen får man absolut fuska, sålänge det inte är Billys panpizza eller gorbys piroger i micro. Valet föll på en fiskgratäng med dill och citronsås och den bakas i ugn! Lyxade med lite naturgodis med, älskar dom orangea chokladplupparna som är apelsinchoklad med nöt i mitten... Guuuud vilket blajjande det här blev. Nu ska jag njuta av kvällen i TV-soffan, tänkte på det igår att förr följde jag fasen alla serier känns det som, det slog mig när jag tillochmed kollade på Desperate Housewifes med ett halvt öga igår att jag åsidosatt TV-tittandet helt sedan Bianca kom. Tvn i sovrummet har vi inte haft på sedan hon var typ 3 veckor tror jag.
Det jag ville säga med Jag och Bianca är att vi vuxit ihop nu mer eller mindre och är ett perfekt team som klarar oss finfint! Det var ju inte så från början att man förstod sig på allt, det var så mysigt i bebisbubblan de första veckorna samtidigt som det blev lite tufft ibland när man var ensam mycket, som mamma till sitt första barn kan ju känslorna växla mellan osäkerhet och den självklara kärleken till sitt barn. Jag kan verkligen förstå att det är lättare att njuta varje sekund med andra barnet, då vet man med säkerhet att allt bara är faser och att tiden går fasligt fort!
Jag verkligen älskar att vara mamma till min lilla tjej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar