Jag har egentligen väldigt få riktiga vänner som vet allt om mig. Man har förlorat många genom åren som man än idag tänker på ibland och saknar, som man undrar vart dom tog vägen och hur dom har det idag(dom som man inte hittar på facebook...). Man har ibland med smärta insett att man blivit tvungen att sortera bland sina vänner, man har inte alltid krafter att ge när man inte får tillbaka, man sträcker ut en hand och blir av med armen, energitjuvar som egentligen mest bryr sig om sig själva och sitt.
Jag är otroligt tacksam för dom riktiga vänner jag har för att jag vet att det är sådana jag kan räkna med i vått och torrt, vi utbyter både tårar och skratt, vi har historia ihop har sett mycket ihop vet om varandras svaga sidor men tycker om varandra lika bra för det. Alla sidor svaga som starka gör oss till dom vi är och gör att vi kompletterar varandra så fint. Tack för att ni finns. Även om vi bara hörs på telefon och sms, oavsett om vi är nära eller långt ifrån varandra, även om vi inte setts på länge så vet jag att ni finns och ni att jag är här.
Älskar er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar