Ny fas?

Dagens baksida, blöjrumpan. Min runda goa tjej:)

Dagens Bianca, Tisha present från London, byxor från Zara,present fr. Sara

På waynes coffe igår med ny leksak

Herreguuud.. pust. Ja något är på gång, om jag får filosofera helt fritt utan att googla på utvecklingssprång så gissar jag att Bianca på allvar kommit på att hon själv kan utvecklas bara hon tränar, ligga platt är dö-trist, måste absolut sitta upp fast allra allra helst stå, heeeela tiden, sova är slöseri med tid, måste upp o stå hela tiden så man kan gå en dag, preciiis som mamma!

Så vi har vagn- deperition och faktiskt även sängen är jobbig att ligga i. Det började igår när jag tyckte att vi kunde bege oss på en runda för att inhandla lite nödvändigheter efter att ha suttit hemma under de 2 dagar hon hade lite feber. Ja men först så sov hon i vagnen för hon var trött, men sedan några timmar senare blev det hus i helvete i vagnen. Jag försökte med det som brukar funka annars att bulla upp lite så hon kommer upp och kan kika.. nope.. Tillslut fick vi slå oss ner med en smoothie på waynes och samma sekund jag tar upp en svettig skrikig tjej ur vagnen blir hon tyst och leeer, aningens provocerande;), så hon hoppar o studsar i mina armar vill stå upp på soffan där så det gör hon, vi sitter där i 30 minuter och fikar och allt är frid och fröjd men samma visa när vi fikat färdigt och ska bege oss. Skriiiik!

Nu ville hon heller inte sova, hon brukar ju tillochmed sova förmiddagssov men nu när det närmade sig lunch tänkte jag att hon måste vara trött och bar henne till sängen men hon blev arg, skrek och skrek trots att jag ser att hon är trött. Vanligtvis har vi haft turen att bara kunna lägga ner henne och säga godnatt så somnar hon av sig själv efter en stund. I vagnen har hon legat och haft det gott också så vi märker en tydlig skillnad på vår lilla tös.

Det blir ju tyvärr lite svårare att ta sig någonstans när hon skriker på det där sättet, hon har dock haft en liknande "fas" när hon gallskrek så for jag stoppade ner henne i vagnen men då tänkte jag tillslut efter att ha plockat upp henne här och där och blivit alldeles svettig inne i affärer att what a heck! Jag kan inte begränsa mitt sociala liv av "rädsla" för gallskrik så jag struntade lite i henne , sa bara "så ja lilla älskling" klappade henne lite, hörde att hon bara var arg och inte ledsen. Så hon gav upp den matchen. Det var 2 månader sedan and here we go again... :)

Jag tycker för övrigt att det verkligen känns att hon utvecklas på många sätt nu, hon är inne i en fas när hon håller stenkoll på mig, om Frank håller henne så följer hon mig med blicken, gå inte för långt mamma.. Hon kan få ledsna läppen om hon träffar nya personer. Hon intresserar sig mer för saker, vänder och vrider på det mesta, undersöker, är mycket starkare i kroppen, ryggen , benen, nacken. Ja det händer grejer. Spännande för det mesta men aningens kämpigt ibland!