Såklart att man måste dokumentera "det första". Tyvär så blir det endast i skrivande form då jag inte kunde springa och hämta mobilen när det hela började. Jag stod och lagade mat och hon satt 2 meter bakom mig i sin sitter och underhöll mig med sitt prat, jag svarar med liknande ljud hela tiden och hon blir alldeles exhalterad och höjer rösten och halvskriker ut allt hon vill ha sagt till sin mamma samtidigt som hon sparkar med benen. När jag höjer rösten och låter som hon så spricker hennes ljud på något sätt och hon trycker ömsom och ömsom gurglar ut ett härligt klingande bebis skratt vilket självklart gör att jag ska fortsätta låta som en ko ungefär och hon svarar med skratt, det ser ut på Bianca som det kommer som en befrielse, äntligen sätter hon ljud på den där lyckokänslan som spritter i henne och alla tysta skratt är ett minne blott. Min äääälskling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar