Efter att ha blivit hemskickade en gång från akuten så blev Bianca sämre dagen efter, jag blev jätteorolig för hon fick knappt luft kände jag, slem i hela munnen so var som klister och hon satte i halsen när hon försökte andas gång på gång,, näsan var ju full med segt snor trots att vi försökte suga ur det ofta, så i den här situationen skriker hon i panik samtidigt som hon hostar, jag försöker torka bort allt slem som bubblar ut medan frank ringer taxi och Bianca rosslar hostar så mycket att hon knappt kan andas. Jag har nog aldrig kännt sån panik som jag gjorde där och då. Tur att Frank var där och kunde beställa taxi och packa ihop Bianca. Orkar inte dra allt som hände på sjukhuset, hon fick koksalt och syrgas att inhalera och mådde bättre, vi blev inlagda i samma rum med en pojke på 3 veckor också med RS, han var sämre än Bianca, fyyyyyy vad hemskt det var att höra hans rosslande, 1 gång i timmen sög dom ur hans lungor o näsa på slem och snor för att han överhuvudtaget skulle kunna andas, han hade appné /andningsuppehåll på 11 sekunder så ett larm gick av och läkare som sprang in hela natten. Det var en mardröm. Nu är vi hemma på permission, Bianca hostar fortfarande, inne på dag 7 men hon är piggare, hon skriker inte hela tiden som hon gjort, just nu ligger min vackra dotter och sover med händerna över huvudet. Så fiiin, mammas älskling! Bläää jag är så utpumpad både psykiskt och fysiskt av all oro och sömnbristen de senaste dagarna att jag tror jag kollapsar snart... o Frank jobbar helg.. Kul..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar