Hon har aldrig skrikit såddär från lungorna, tills hon blir röd som en tomat förutom när hon föddes och när hon tog blodprov. Senaste 4 dagarna, från den dagen vi las in på sjukhus vaknar hon på detta sätt, det börjar samma sekund hon vaknar, direkt skriker hon för full hals, funderar på om hon är arg eller ledsen, givetvis tar jag upp henne och gör en "hel-koll" pga att hon varit sjuk. Kollar snor i näsan, slem i halsen, feber, blöjan.. allt är oftast ok men hon slutar inte skrika förrän jag tjoffar in maten i munnen på henne vilket kan vara frustrerande då det inte ens var 30 minuter sen sist, men det är ok, hon är säkert inte heeelt frisk ännu så vi avvaktar och ser, stackarn har ju varit med om mycket senaste dagarna, det gör mig så ledsen att hon skulle vara tvungen att gå igenom allt det här.. precis när man kommit hit liksom, till världen. Så det här kan ju vara en trygghetsgrej också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar